first born unicorn

Har inte skrivit på evigheter, men tänkte mest säga att jag inte har varit såhär lycklig eller känt mig mer som mig själv som jag är just nu sedan sista vårkonserten i nian och vi sjöng the circle of life helt fantastiskt dåligt sista vårkonserten i nian. Har sjungit och haft konversationer som verkligen fått mig att känna mig som mig själv igen, och inte bara mig själv som jag var förut utan som mig själv fast med en helt ny insikt. Under det här året i paris har jag mått sämre än vad jag någonsin mått, och känt mig så fruktansvärt borta från världen och mig själv. Samtidigt har det funnits stunder då jag varit lyckligare och friare än någonsin förr. Man brukar säga att ”this is the first day of the rest of my life”, och även om jag har förstått citatet i teorin har jag aldrig riktigt känt det i hjärtat och verkligen trott på det. Det brukar sägas i samband med viktiga beslut, födelsedagar, nyår, nystarter. Det är också då jag alltid inbillat mig själv till att tänka så. Men känslor går inte att lura och äntligen behöver jag inte låtsas längre för jag gör det nu, äntligen äntligen så förstår jag. Det här är fan den första dagen på resten av mitt jävla fantastiska liv.